Vildros: Första försöket

Hej!

Efter att ha övertalats att börja blogga utan en som helst tanke på vad det handlar om eller vad jag ska skriva så sätter vi alltså igång. Jag misstänker att den här bloggen mest kommer att handla om mitt ganska så vanliga liv, mina syprojekt och andra småtankar som susar genom min skalle.
Det är egentligen mest två tankar som dominerar just nu, det ena är min bristande självdisciplin angående att hålla dieter. Så fort jag blir uttråkad börjar jag småäta och det är sällan bra. Tanken är ju att jag ska gå ner i vikt och jag kämpar med det, mår dåligt över det och fortsätter i min gamla bana. Jag har lyckats dra ner på det, det har jag men inte kommit längre än så. Jag vill ju så hemskt gärna bli smal i hopp om att bli mer attraktiv och samtidigt få ett större självförtroende. Jag har hittat ett springprogram, jag ska göra mitt allra bästa för att följa det så får vi se vad som händer. Invägning varje söndag...

Min andra tanke är förståss nästa syprojekt, jag har äntligen bestämt vad jag ska sy till thulelajvet i höst (http://www.thule.vas.nu/) och lite grann vilka tyger jag ska ha men inte fullt ut än...

1400tals italiensk klänning

Det yttre tyget, det i brokad har jag hittat ett snyggt vinrött, mellanklänningen ska antingen vara grå eller svart ylle, den vita som kikar fram i ärmen ska antingen vara svart eller vinröd beror på vad jag har i mellanklänningen. Just nu känns det som svart med röda puff. Jag har aldrig sytt en sådan här förrut så jag tänkte börja med att sy en test i gamla lankan för att se om det funkar. Tyg är lite för dyrt och värdefullt att leka i när man inte vet vad man gör.

Annars är livet som vanligt med mig, jag tror att jag fortfarande inte riktigt har hämtat mig ifrån Indien med allt vad det innebär. Fysiskt, visst men mentalt och känslomässigt kommer nog dröja ett tag. Vissa saker skanar jag mer än annat, jag saknar maten, värmen(hösten börjar krypa in i märg och ben här, jag har plockat fram duntäcket),jasmineblommorna vars doft ger mig ett välbefinnande, de otroliga byggnader som finns och den natur som till stora delar finns kvar med skogar, berg och vattenfall samt känslan av att det gjobb jag gjorde där var speciellt och faktiskt gjorde en skillnad. Jag saknar inte dammet, trafiken, fattigdomen, språkförbistringen eller diskrimineringen. De saker som jag har sett och upplevt där, den extra fattigdom i kombination med den extrema rikedom, den misär som finns för halva av landets befolkning där det fortfarande finns viss värdighet. Det tar tid innan man återanpassar sig till sverige med allt vad sverige innebär. Det har lett till att jag är lite rastlöst, blir lättare uttråkad och ibland lite kort mot människor som gnäller över petitesser. Det har även lett till att jag älskar min familj större och lättare accepterar deras små egenheter, trots allt så är kärleken störst.